Jag önskar jag var 8 år igen och mamma kunde göra allt bra.
Första skoldagen. På gymnasiet.
Jag var inte så nervös som jag trodde att jag skulle vara, men nervös var jag ju ändå. Upprop, klassindelning, information, sen visades vi runt. Och sen fick vi gå hem. Vad ska jag säga. Jag hade hela tiden lust att gå hem och lägga mig i soffan och böla. Jag ville inte vara där. Jag hamnade i en klass med 14 pers tror jag. Ingen pratade med någon dom inte kände, dom flesta hade en kompis. Några som verkade vara någorlunda normala, men jag vet inte. Det är ju kanske inte direkt så att man går runt och snackar med alla första dagen, så var det inte för oss i alla fall. Men tänk om man inte får någon kompis, hur kul är det då att gå en linje man inte vill gå? Jag kände mig så jäkla felplacerad. Jag tror inte HR passar mig. Jag ville bara hem, tillbaka till Rådmansö, alla kompisar, till och med Rådmansö skola. Ville att allt skulle vara som vanligt.
Efter bara två timmar kändes det jobbigt, hur ska det kännas i 3 fucking jävla år? Det kan ju bli bättre, vem vet.
När mamma och pappa kom hem och frågade hur dagen varit kunde jag inte hålla mig längre, jag började gråta och har gråtit sen dess. Hur kan något kännas så fel? Jag har bara lust att skita i allt och lägga mig under ett täcke i ett år eller så och gråta. Mamma har försökt hjälpa mig och suttit och kollat i den där jävla gymnasiekatalogen för att försöka hitta något annat. Inget känns bra. Mamma gillar handels, men jag kan inte bestämma mig. Sam ekonomi?
Hellre en linje som ligger nere på skolan, då gör det inget att det inte är så många normala i klassen, man träffar ju annat folk där. Men uppe på Restaurangen är det bara HR-folk, hur kul är det? Det känns så krångligt att byta bara, när alla har lärt känna varandra så kommer man där och hoppar in. Jag kan inte sluta gråta över mitt misslyckande. Bara jag tänker på det börjar jag gråta. Fyfan. Helst av allt skulle jag bara vilja skita i skolan och ta tag i det nästa år känns det som. Jag orkar inte. Känns så jävla fel.
Jag var inte så nervös som jag trodde att jag skulle vara, men nervös var jag ju ändå. Upprop, klassindelning, information, sen visades vi runt. Och sen fick vi gå hem. Vad ska jag säga. Jag hade hela tiden lust att gå hem och lägga mig i soffan och böla. Jag ville inte vara där. Jag hamnade i en klass med 14 pers tror jag. Ingen pratade med någon dom inte kände, dom flesta hade en kompis. Några som verkade vara någorlunda normala, men jag vet inte. Det är ju kanske inte direkt så att man går runt och snackar med alla första dagen, så var det inte för oss i alla fall. Men tänk om man inte får någon kompis, hur kul är det då att gå en linje man inte vill gå? Jag kände mig så jäkla felplacerad. Jag tror inte HR passar mig. Jag ville bara hem, tillbaka till Rådmansö, alla kompisar, till och med Rådmansö skola. Ville att allt skulle vara som vanligt.
Efter bara två timmar kändes det jobbigt, hur ska det kännas i 3 fucking jävla år? Det kan ju bli bättre, vem vet.
När mamma och pappa kom hem och frågade hur dagen varit kunde jag inte hålla mig längre, jag började gråta och har gråtit sen dess. Hur kan något kännas så fel? Jag har bara lust att skita i allt och lägga mig under ett täcke i ett år eller så och gråta. Mamma har försökt hjälpa mig och suttit och kollat i den där jävla gymnasiekatalogen för att försöka hitta något annat. Inget känns bra. Mamma gillar handels, men jag kan inte bestämma mig. Sam ekonomi?
Hellre en linje som ligger nere på skolan, då gör det inget att det inte är så många normala i klassen, man träffar ju annat folk där. Men uppe på Restaurangen är det bara HR-folk, hur kul är det? Det känns så krångligt att byta bara, när alla har lärt känna varandra så kommer man där och hoppar in. Jag kan inte sluta gråta över mitt misslyckande. Bara jag tänker på det börjar jag gråta. Fyfan. Helst av allt skulle jag bara vilja skita i skolan och ta tag i det nästa år känns det som. Jag orkar inte. Känns så jävla fel.
Kommentarer
Postat av: Madde Skogh
Alla verkar tycka att det är skit att börja i en ny klass och så :O, jag tyckte att det var ganska bra. men iförsig så hamnade ja i samma klass som 4st andra från rådmansö ;/.
Annica sa oxå att dt var skit, för hon kände sig ensam typ, hon går handels. Men hon visste vem 1 var tror jag typ. =S <33
Postat av: Elin Törnqvist
vet hur du känner dig Sara, precis så är det för mig, bara det att jag är 50 mil hem ifrån också, gråter konstant och allt känns bara fel, jag har valt fel linje och bor på helt fel ställe. Jag tror handel eller som jag alltid har sagt att teknik passar dig men det är ditt val hoppas du hittar vad du gillar sen :) <3
Trackback
