Socialt självmord.

ÄNTLIGEN HEMMA.
Efter fyra dagar på en öde ö med endast mina päron, och måsarna såklart, är jag äntligen hemma. Jag kommer aldrig mer åka dit med mina föräldrar, det är ett som är klart, eftersom det har varit dom totalt tråkigaste dagarna i mitt liv. Jag minns plötsligt varför jag inte vill åka utomlands med dom längre, och varför jag vill flytta hemifrån så fort som möjligt. Jag tål dom helt enkelt inte. 
Det roligaste var väl att se vad killarna hade haft för sig där innan. Dom hade bland annat roat sig med att skriva på bergen med kol, och det är ganska kul att se att även dom kan vara riktigt omogna...
Jag har inte ens vågat smsa mina vänner, eftersom dom antagligen har gjort något askul, och om jag fått veta det medans jag satt fast på en öde ö, ja då hade jag antagligen gått och dränkt mig. Istället sysselsatte jag mig med att läsa, både böcker och tidningar, och lyssna på radion. Antennen till den saken var helt paj, men jag rotade fram ett galler och lite ståltråd, och så hade jag fått till en riktigt bra antenn. Är man proffs eller?
Snart ska jag gå in och ta mig en välbehövlig dusch, den har jag varit utan sen i torsdags.. Fräscht sara. Fräscht. Sen blir det väl till att kolla in vad alla andra har haft för sig dom senaste dagarna, medans man själv har suttit på en öde ö.
Ska även fixa inför imorgon, för då blir det ALLSÅNG PÅ SKANSEN. Wohoo.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0